Sandra A

Så var man inne på det igen, jag tänker på min skola, mina lärare och eleverna i min klass, att jag redan har svårt att konsentrera mig ibland det är en sak men att några elever ska orsaka så det blir ännu värre det är inte rättvist tycker jag, okej att man kanske viskar lite eller säger något någon gång, men nu snackar vi inte om någon gång och viskande, utan nu snackar vi om att prata all the time, och högt så att verkligen alla ska höra, liksom skrik lite högre så dem på 6 våningen också hör.. Att man ens har orken det är helt sinnesjukt. "Ah men det är ju fredag, det är ju fredag, det är därför vi är pratiga", men ursäkta? Vad fan i helvetes jävla fan spelar det för roll? Går det fortare då eller? Jo men läraren kommer säkert säga "ja juste det är det, ja men då är det helt okej att ni skriker, sminkar er, sjunger osv, absolut, kör på!", Nej liksom, vad tror man egntligen.. "Du har väl blivit varnad? Att vi har den pratigaste klassen i skolan? osv" Ursäkta men är man stolt över det eller? Jag skäms liksom, jag skäms så himla mycket, jag tycker verkligen grymt synd om lärarna, om jag var lärare till vår klass, skulle jag ha smällt till någon för länge sen och kastat ut dem från första början, men våra lärare är för mesiga för sådant, så det blir inte av att dem gör det.. Men det värsta av allt är egentligen att jag inte förstår vad som är så jävla svårt med att vara tyst?, Vad är det som är så himla jobbigt? Vi är för i helveta 17 och 18 år, såfort jag berättar för någon vän eller bekant till mig om min klass blir dem helt häpna och undrar vad problemet är, och jag säger bara "jag vet inte, jag har faktikst ingen jävla aning!". Liksom hur svårt kan det vara att sitta still på en stol och hålla käften en lektion.. Tydligen så måste det vara en väldigt stor uppgift för dem i min klass eftersom mer en hälften inte klarar av det.. Nog med att man är skoltrött och morrontrött, sen vet man också varje morgon att man ska till ett dagis som ska föreställa 17 och 18 åringar.. Men som verkar vara något helt annat.. Jag menar, det räcker med att jag redan är illamående på morronen och har huvudvärk, för när jag kommer hem från skolan så är det ändå samma sak fast värre tack vare min klass och hur kul kan det vara på en skala liksom? Inte kul alls från min sida.. Jag minns liksom när jag gick i 8;an, ÅTTAN! Att jag pratade väldigt mycket och blev tillsagd, men nu går vi liksom för i helvete i 2;an på gymnasiet och här klår alla mig och man kan liksom inte ens bli hörd i vårt klassrum.. Jag tycker det är sjukt, jag tycker vekligen det är helt vidrigt att ens sitta i samma rum, jag mår illa! Jag borde säga till men jag har liksom inte orken, är man 17 eller 18 år så ska man förstå utan att ens en lärare behöver säger till, man ska fatta och tänka "aha, men jag kanske borde vara lite tyst nu, det är ju inte bara jag här utan det är 25 pers till och 10 av dem kanske till och med är vettiga och vill lära sig något, ah jo jag är nog tyst nu".. Men icke sa nicke utan här ska det pratas, eller "disskuteras" som dem så fint kallar det.. Fyfan alltså, FYFAN säger jag.

//Sandra