Trött, seg, deppig.
Jag är tjockt med trött alltså, blir helt deppig av alla som är ledsna och som går bort hela tiden, känner kanske inte alla men vet vilka dem flesta är + att en stod mig nära.. Man förstår inte, mna ställer frågan om och om igen, varför någon kan gör så eller hur några kan göra det eller hur man vågar lämna ens barn osv. allt är så himla läskigt och förvirrande..
jag syftar verkligen inte på någon speciell, utan på alla eftersom det hänt mkt på sistånde, både bekantas vänner och närmare vänner till mig mår dåligt.. blir så ledsen..
eller inte ledsen, utan mer fundersam, jag fattar liksom inte varför och hur det kan hända, det är verkligen sjuk, verkligen helt sjukt, finns inga bra svar alls på frågan..
men egentligen har jag väl ingen rätt alls att vara ledsen eller ens deppig, men det går verkligen ut över alla när någon är ledsen. man förstår inte varför någon vill försvinna och man vill ju verligen så gärna veta, gjorde man något fel själv eller inte..
Jag har själv vart med om att det hänt mig, att en underbar person, klasskamrat, killkompis lämnat mig och många av mina bästa vänner, det var länge sen nu, men saknaden kommer aldrig försvinna, aldrig någonsin även fast det gått snart tre år kan jag bli ledsen och undra varför, varför just han blev vald att försvinna från oss. Det är ofta an säger "varför skulle just han försvinna, han var klassens solstrålen, gängets partyprins osv" "varför just han". men här menar jag det verkligen, för han var verkligen alltid glad och snäll, han var verkligen klassens solstråle med sitt underbara leende och glada ögon.. han va en underbar killkompis. Man förstår inte varrör det händer, han vart bara 14 år, 14 år, det är helt sjukt men sant, jag kan inte förstå det men så är det och det fick vi leva med. jag hade en tjejkompis, en underbar tjejkompis som var väldigt tajt med den här killen, dem älskade verkligen varandra som kompisar. Hon är hur underbar som helst och jag och mina andra vänner har stöttat henne och varandra hela tiden och vi har bitit ihop och det har funkat igen, alla började le igen tillochmed min underbara tjejkompis.
Nu när jag tänker på det börjar jag nästan gråta, för han var verkligen hur jävla underbar som helst! :(
Han var jämt så söt och snäll, fan!
men som jag sa det är bara att bita ihop, finns inte något att göra, mer än att leva vidare och hoppas, hoppas att han har det bra där upp och att vi alla kommer upp dit någon gång och då ska vi hälsa på han!
Det jag ville få fram var att, jag kommer alltid, alltid, alltid finnas till hands till alla mina vänner om dem någon gåg behöver mig, vad det än handlar om, för jag älskar er så mkt och det ända jag vill, Är att ni ska må bra!
'Sorgen varar länge, men saknaden alltid'
Skriver igen lite senare, nu ska jag se på tv & dricka te med mamma :) <3
jag syftar verkligen inte på någon speciell, utan på alla eftersom det hänt mkt på sistånde, både bekantas vänner och närmare vänner till mig mår dåligt.. blir så ledsen..
eller inte ledsen, utan mer fundersam, jag fattar liksom inte varför och hur det kan hända, det är verkligen sjuk, verkligen helt sjukt, finns inga bra svar alls på frågan..
men egentligen har jag väl ingen rätt alls att vara ledsen eller ens deppig, men det går verkligen ut över alla när någon är ledsen. man förstår inte varför någon vill försvinna och man vill ju verligen så gärna veta, gjorde man något fel själv eller inte..
Jag har själv vart med om att det hänt mig, att en underbar person, klasskamrat, killkompis lämnat mig och många av mina bästa vänner, det var länge sen nu, men saknaden kommer aldrig försvinna, aldrig någonsin även fast det gått snart tre år kan jag bli ledsen och undra varför, varför just han blev vald att försvinna från oss. Det är ofta an säger "varför skulle just han försvinna, han var klassens solstrålen, gängets partyprins osv" "varför just han". men här menar jag det verkligen, för han var verkligen alltid glad och snäll, han var verkligen klassens solstråle med sitt underbara leende och glada ögon.. han va en underbar killkompis. Man förstår inte varrör det händer, han vart bara 14 år, 14 år, det är helt sjukt men sant, jag kan inte förstå det men så är det och det fick vi leva med. jag hade en tjejkompis, en underbar tjejkompis som var väldigt tajt med den här killen, dem älskade verkligen varandra som kompisar. Hon är hur underbar som helst och jag och mina andra vänner har stöttat henne och varandra hela tiden och vi har bitit ihop och det har funkat igen, alla började le igen tillochmed min underbara tjejkompis.
Nu när jag tänker på det börjar jag nästan gråta, för han var verkligen hur jävla underbar som helst! :(
Han var jämt så söt och snäll, fan!
men som jag sa det är bara att bita ihop, finns inte något att göra, mer än att leva vidare och hoppas, hoppas att han har det bra där upp och att vi alla kommer upp dit någon gång och då ska vi hälsa på han!
Det jag ville få fram var att, jag kommer alltid, alltid, alltid finnas till hands till alla mina vänner om dem någon gåg behöver mig, vad det än handlar om, för jag älskar er så mkt och det ända jag vill, Är att ni ska må bra!
'Sorgen varar länge, men saknaden alltid'
Skriver igen lite senare, nu ska jag se på tv & dricka te med mamma :) <3
Kommentarer
Postat av: sofia
ja, det är en mardrömm som blivit verklighet, usch :'(
Postat av: Hanna
Usch, tårarna rinner! :'( Fint skrivet!
Postat av: saNdra
"dela er glädje med mig, dela era hemligheter med mig, dela eran sorg med mig, dela allt med mig, för jag finns alltid här för alla mina vänner"
Trackback
