Sandra A

Sen lite det där om när man skaffar kille också, man får hellre erkänna till mig att man vart lite för mycket med killen, än att bortförklara sig och låtsas som inget.. Även här pratar jag om fler personer, jag är inte svag som  inte säger det till dem, dem vill bara inte lyssna eller inse det sjävla.. Jag förstår att man är kär men vakna, man är väl på sätt och vis kär i sina vänner? man älskar väl sina vänner? jag har också vart kär i en kille (aldrig älskar typ, eller jo, eller nä eller jag vet inte), men jag sket inte i mina vänner för det.. Jag tror inte personen gör det med mening, men när personen börjar försvara sig utan att man ens sagt till den att den skiter i än, då börjar man ju undra, för då VET ju personen att den visst gör det, lite komiskt faktikst.. Men jag vet inte, jag kanske tänker helt fel? Men jag skulle i alla fall aldrig göra så mot mina vänner.. För sen händer det en dag att man blir dumpad, nämen oj stakars lilla den personen men DÅÅÅÅÅ, då duger vännerna, och då ska dem inte bara duga då ska dem slicka arsle också och tycka synd om honom eller henne.. hmm jag fattar inte hur folk tänker? kanske har det med att jag inte själv har kille, eller så har det bara med att göra att jag är väääärldens bästa vän :) Puss

Sandra